Jag försöker inte säga att min sits är jättefin, för det tycker jag absolut inte, det finns massormassor med detaljer att slipa på, och det kommer det finnas i hela mitt liv; sitsen blir ALDRIG perfekt!

När man jobbat bort ett "sitsproblem" följs det ofta av ett nytt, och ibland kommer det gamla sitsproblemet tillbaka.

Det här är absolut ingen bild jag skulle lägga upp i vanliga fall, det är nog den värsta bild som tagits på mig och Ganti, men här ser man i alla fall tydligt hur mycket mina hälar sticker ut. Bilden är tagen 2a maj 2010.

Tyvärr hittade jag ingen bild som var rakt framifrån, men här ser man i alla fall att problemet är så gott som bortjobbat. Den här bilden är från 31a oktober 2010.

Här är problemet tillbaka igen, kanske inte i lika stor skala, men i alla fall. Den här bilden är från 15e april 2011.

Människor har en reaktionsförmåga på 0,5 sekunder, om du t ex doppar fingret i en kopp med kokhett vatten känner du inte smärtan direkt. Därför hinner vi inte alltid reagera i tid, men allt finns "inprogrammerat" i hjärnan. Om du har problem med "moppehänder" måste du tänka på det hela tiden, för om du rättar en gång så kommer handen efter en stund vridas om till fel läge igen. Det beror på att man är van vid att hålla händerna så.

Ett bra tips är att tänka på sitsen när du skrittar fram och skrittar av, eller ha ett helt pass som består av sits och balans-övningar, alltså inga tankar på hästens form, utan bara din egen sits. Då får hästen gå lite som den vill (inte bokstavligt talat, den ska ju gå åt det håll du vill och så, men den behöver inte gå i form eller så) och du får jobba i stället.

Sen är det svårt att ändra flera vanor på en gång, alltså flera sitsproblem, utan du kan jobba mest på två-tre problem i taget tills de försvinner.

Men det bästa knepet till en bra sits är helt enkelt att tänka på det hela tiden!

Hoppas ni tyckte om det här inlägget, jag vet inte om ni förstod vad jag menade men det var värt ett försök i alla fall!