Som vanligt, cyklade Nina med. Vi var vid "katastrofvägarna" vid flygfältet. De var helt sönderkörda och leriga, så där blev det mest skritt, men mot slutet fanns det en jättemysig väg att galoppera på, så där galopperade jag. Då tände Ratten till lite, han hade varit så lat tidigare, och var mycket mer energisk på väg hem!